Varför slåss de inte på loven?

”Varför slåss de inte på loven?!” Frågan mötte mig en av de första skoldagarna efter ett lov för ett tag sedan. En av lärarna i förskoleklassen skickade vidare sin reflektion till mig när vi möttes i korridoren. Hon hade, som vanligt, arbetat på fritids under lovet och nu snurrade frågan i hennes huvud. De namn som hon nämnde tillhör elever som allt för ofta är inblandade i de konflikter som förekommer under skoldagarna. Elever som utmanar oss vuxna alldeles särskilt och vars frustration många gånger tar sig fysiskt uttryck. Nu hade de fungerat alldeles utmärkt på lovfritids. Igen.

Det hade tagit några dagar, sa hon, men sedan hade frågan dykt upp i hennes huvud och ville inte försvinna. Vad är det som gör att de fysiska konflikterna är färre under loven än andra veckor även om samma barn finns i verksamheten? Hon var uppfylld av frågan och ville så gärna komma fram till ett svar. Ett svar som vi kunde ta med oss och använda för att minska antalet fysiska konflikter på vår skola. I ett sammanhang som vårt, där avsaknaden av ett gemensamt språk ofta leder till missförstånd och svårigheter att lösa konflikter genom att prata med varandra, blir konflikterna ofta fysiska. Nu hade hon fått syn på att det inte alltid behövde bli så. Nu fanns det plötsligt något annat som kunde bli möjligt. Hennes övertygelse om att vi måste förändra något var oerhört inspirerande.

”Vad är det vi vuxna gör?” Efter en stunds resonerande kunde jag urskilja nästa fråga. Tankarna handlade om att vi vuxna kan påverka. Det vi vuxna gör kan påverka elevernas agerande. Tänk då om det vi gör bidrar till att eleverna hamnar i konflikt med varandra? Tänk om det finns situationer under skoldagen som bidrar till att eleverna slåss? Tänk om lärmiljön triggar de fysiska konflikterna? Tänk om det vi vuxna gör ökar elevernas benägenhet att hamna i konflikt med varandra när allt vi vill är precis det motsatta? Och tänk om det faktiskt går att göra på ett annat sätt?

Då och då har frågan dykt upp i mitt huvud sedan den där dagen. ”Varför slåss de inte på loven? ” Jag har ibland också uttalat den högt i olika sammanhang och fått en del svar levererade. ”Jo, men det är klart.  När eleverna själva får välja vad de vill göra ,som på lovfritids, så är det ju lättare att hålla sams,” säger någon. Eller ”Jamen, på lovfritids gör de ju bara roliga saker. Klart det inte blir konflikter där!”

Ok. Så då vet vi två sätt att minska konflikter mellan elever. Använder vi oss av dem i skolan? Att få vara delaktig i planeringen av innehåll och arbetssätt minskar konflikter. Om eleverna upplever det de gör som roligt eller meningsfullt så slåss de inte. Kan det vara så lätt? Ja, kanske. Det är iallafall värt ett försök, eller hur?

”På fritids måste ju inte alla elever in och ut precis på samma gång. Då minskar konflikterna i tex kapprummen” är en annan kommentar eller att ”Barnen kan ju i större utsträckning själva välja i vilket rum de vill vara och om de vill vara ute eller inne till exempel” Igen. Använder vi oss av detta i skolan? Förklaringar till varför det är färre fysiska konflikter på loven borde ju kunna vara fungerande metoder för att minska konflikterna mellan elever under skoltid. Kan det verkligen vara så lätt?

Jag är övertygad om att vi i alla fall måste börja fundera över det vi ser. När en fråga som ”Varför slåss de inte på loven?” dyker upp i huvudet på oss måste vi ta oss tid att fundera tillsammans. Vi måste våga utmana våra tankar. Vi måste börja tänka på ett annat sätt.

För mig har frågan inte i första hand kommit att handla om en skillnad mellan skola och fritids utan om vad som gör att elever, och alla vi andra, ibland får förutsättningar att hantera de situationer vi hamnar i på ett bra sätt och ibland inte. Vad är det som gör att skolan misslyckas med att ge en del elever förutsättningar att klara av en hel skoldag utan att hamna i fysiska konflikter?

Frågan väcker också tankar hos mig om vikten av att få syn på det som fungerar. Det som är möjligt. När vi synliggjort det kan vi också börja fundera över varför. Vad är det som gör att det fungerar när det fungerar? Det blir en mycket mer positiv spiral att hämta kraft ur.

Den handlar också om att vi behöver vara beredda att förändra oss själva och vår verksamhet när det behövs. Kanske gör vi faktiskt något som leder oss i fel riktning? Kanske finns det bättre sätt att göra på? Vi måste hitta kraften att sluta göra det som vi ser inte fungerar för att kunna göra mer av det vi ser fungerar.

Sist men inte minst borde frågan ställas till eleverna, omformuleras till ”Varför klarar ni ibland att inte slåss?” Jag är iallafall nyfiken på svaret på den frågan.

Nu har vi på vår skola precis som på alla andra skolor i Sverige samlats igen för att ta oss an vårterminen 2017 och jag önskar att vi under den här terminen kommer ett steg närmare en skola där vi vuxna tillsammans kan forma en lärmiljö där alla elever får förutsättningar att klara av skoldagen utan fysiska konflikter.

Annonser

6 reaktioner på ”Varför slåss de inte på loven?

  1. Riktigt bra reflektion – och oj så spännande frågor! Keep us posted vad du/ni får för svar när ni fortsätter samtalen med personal och elever i skolan; jag är nyfiken på vad som kommer fram.

    Gilla

  2. Spännande tankespår! Min association går spontant till Reggio Emilia när jag läser dina funderingar om hur dagen kan fungera så olika.. Följer gärna dina/era möjliga svar på frågorna!
    Vänlig hälsning Annika

    Gilla

  3. En av orsakerna är även att barngruppen på den skola jag jobbar på under lovet är mycket mindre än under ordinarie verksamhet, ex: ca 10 st barn varav ngr som lätt hamnar i konflikt istället för 60 barn.

    Gilla

  4. Själv har jag bott 7 år i Asien. Både själv som ung i Singapore och nu med mina egna barn i Malaysia. Visst, privatskolor, men även på de lokala skolorna både i Sydostasien och exempelvis Hong Kong, finns inte något liknande jämfört med skolorna i Sverige. Här är det ca 2 lärare på 15-20 barn. De som behöver hjälp får det utöver dessa lärare. Uppförande och etik är ämnen. Många sportar en timme innan skolan varje dag och det är fokus på näring i maten vi äter. När min äldsta tjej gick 2 år i Sverige (1an och 2an) fick halva klassen ha hörselkåpor som delades ut då de inte kunde fokusera annars pga ljudvolymen. Låt barnen slippa ta ansvar för ännu ett område (plannera) och istället just nu få fokusera på att vara barn. Att lära sig läsa,skriva,räkna,sporta,leka och vara kreativa. Men vi måste våga ställe krav i svenska skolorna på barnen och deras föräldrar annars gör vi dem en björntjänst i vår vilja att vara snälla. Och vi måste få till mindre klasser, vettig mat utan kolhydrater och sport (där inte den timme som de verkar få per vecka efter att ha läst DN går åt till att komma iordning). Ja det kostar, men vad gör inte konsekvenserna av det vi utsätter våra barn för idag.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s