Känslan av att byta sammanhang

En solig junidag kommer telefonsamtalet. En intervju bokas mot slutet av veckan och jag drabbas av insikten att det snart kan vara dags. Jag ska byta sammanhang. Efter sex läsår på Bergsjöskolan har det blivit dags att gå vidare. Jag kan inte säga att jag är klar, att uppdraget är färdigt, avslutat – men det är dags. Många olika delar påverkar mitt val men tre tankar blir till slut de som dominerar.

Den första handlar om att det på Bergsjöskolan nu finns en stabilitet i den organisation som jag, tillsammans med övriga på skolan, arbetat för att bygga upp. Den bärs nu av tillräckligt många för att kunna leva vidare med en annan ledare. Jag är medveten om att det inte är självklart men det ÄR möjligt att ta vid och fortsätta utvecklingen. Det finns många som bär tillsammans. Det har landat. Jag är inte ensam bärare av skolans struktur, vision och kultur. Det kommer att kunna leva vidare utan mig och det gör tanken på att söka sig vidare möjlig.

 En andra tanke som snurrar i mitt huvud kan formuleras som en insikt om att det är ok att lämna något bra. Jag måste inte leta fel eller formulera vad som brister för att motivera att jag lämnar. Det är dags helt enkelt. Dessa tankar gör att jag istället formulerar vad jag vill till.

En lärande organisation är vad vi byggt upp tillsammans på Bergsjöskolan. Nu ser jag min möjlighet att själv få tillhöra den strukturen som rektor. Det är den tredje och kanske mest framträdande tanken som jag grundar mitt val på. Att få ledas på samma sätt som jag försökt leda min skola – det är längtan efter det sammanhanget som till slut avgör mitt val.

Så går en sommar och när vi ses igen i augusti är det för att avsluta våra år tillsammans. Det känns overkligt. Bara känslan av att börja läsåret med att avsluta är surrealistisk. Att avsluta och samtidigt ge energi åt det fortsatta arbetet för dem som ska ta det vidare är en utmaning och balansgång av stora mått. Jag är tacksam över de kloka personer jag fått möjlighet att bolla denna balansgång med. Jag förstår att precis som de senaste årens arbete får detta bli något vi gör tillsammans. Det är inte bara jag som ska avsluta. Det är vi.

Det blir en fantastisk tid! Allt det fina som är Bergsjöskolan glittrar lite extra under dessa månader. Det är mycket känslor, samtal, skratt och tårar. Och jag njuter. Lagrar minnen och positiv energi. Många gånger överväldigas jag av känslor och fortfarande några månader senare kan jag inte riktigt förstå vad jag fick vara med om.

Vi samtalar om vår gemensamma resa. Var var vi då för sex år sedan? Var är vi nu? Och hur tog vi oss egentligen hit? Vi får syn på våra framsteg och inte minst blir det tydligt vad vi betytt för varandra. Vi ser också vad som är kvar att göra. Vi sätter upp mål för läsåret och identifierar utvecklingsområden för att främja fortsatt utveckling trots rektorsbyte. Vi är nämligen pålästa. Vi vet vilka risker ett rektorsbyte innebär och tillsammans gör vi allt vi kan för att förebygga.

Den oro som fanns i augusti byts sakta men säkert ut mot ansvar, vilja att påverka och en tro på att det är möjligt att hålla i. Delaktighet. Jag har många gånger under årens lopp känt en oerhörd stolthet som rektor på Bergsjöskolan. Många gånger. Men detta slår allt. Att se mina medarbetares engagemang och gemenskap i den här situationen slår allt. De tar över. Under de veckor arbetet pågår tar de stegvis över. Vissa dagar tänker jag att det måste synas. Det måste synas i rummet hur ansvaret för helheten flyttas allt mer från mig och landar hos de som ska vara kvar. Det kommer att bli bra det här.

De sista två veckorna är fulla av avsked. Vårdnadshavare, medarbetare, kollegor och det allra svåraste – eleverna. Under några dagar går jag runt i klasserna och kramas. Varje gång jag lämnar ett klassrum får jag stanna upp och ta några djupa andetag utanför dörren. Otroligt känslosamt men också helt nödvändigt. Dessa fantastiska elever. Att lämna dem är egentligen inte möjligt. Vi ska ses igen säger vi. Vi har varit viktiga för varandra och det släpper man inte bara.

I den känslan lämnar jag Bergsjöskolan. Med alla värmande, generösa ord ringade i öronen och med övertygelsen om att vad som än händer framöver så är det vi uppnått hittills, här och nu, något stort. Vad som än händer så har vi tagit oss hit. Det vi har lyckats uppnå tillsammans kan varken tid eller avstånd ta ifrån oss. Det kommer att bära vidare.

I den känslan kommer jag också till min nya skola, mitt nya sammanhang – Kastellegårdsskolan i Kungälv. Det är här jag ska börja om, mitt i någonting som redan pågår – en utmaning och balansgång av stora mått. Jag förstår att jag måste se till att detta blir någonting vi gör tillsammans. Det är inte bara jag som ska börja om. Det är vi.

Det är oerhört spännande att lära känna en organisation och de människor som ingår i den. Jag vill förstå skolans struktur, vision och kultur. Jag vill förklara att jag vet vilka risker ett rektorsbyte innebär och jag vill ta reda på vad de har lyckats uppnå. Jag vill lyssna in vad de vill bära vidare och vilka utvecklingsområden de identifierat. Jag vill att vi ska bli viktiga för varandra så att vi tillsammans kan ta ansvar för helheten och bära Kastellegårdsskolan vidare. Därför besöker jag under de första veckorna, så ofta jag kan, olika delar av skolan där eleverna befinner sig och ställer frågor om deras skola. Därför har jag konsekvent tre punkter med i mina inledande samtal med lärarna – Vad är det bästa med vår skola – vad ska vi arbeta för att behålla? Beskriv vad vi skulle behöva hjälpas åt att utveckla. Vilka är dina förväntningar på mig som rektor?

Snart är det dags för mig att sammanfatta mina två första månader. Att samtala om var vi är nu, vilka mål vi ska ha och vad vi vill uppnå. Jag ser fram emot att få berätta för vuxna och elever hur det var att komma ny till vår skola, hur välkommen och omhändertagen jag känt mig, vad jag fått syn på och mina tankar om hur vi kan ta nästa steg tillsammans. Den kompetens, det engagemang och den vilja att vara med och påverka jag redan märkt av gör mig både stolt och förväntansfull. Det kommer att bli bra det här.

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s