…sex, sju…struktur och samsyn.

Går det att ge tips och råd om hur vi kan skapa en mer likvärdig skola? Jag blev utmanad av Jassim Ahmadi från Skolexperterna att formulera 10 tips. Kanske har du redan tagit del av de fem första tipsen i tidigare blogginlägg. Vill du hellre lyssna på vårt samtal kan du ta del av det här.

Det här inlägget handlar om struktur och samsyn som tips nr 6 och 7.

Strukturerade mötesforum för samverkan mellan elevhälsans professioner och den pedagogiska personalen.

I arbetet med att forma en likvärdig skola är samverkan en grundpelare. Vi behöver samverkan både inom skolor och med andra myndigheter och instanser. Det som vi lättast kan påverka är såklart samverkan inom den egna verksamheten och i det här sammanhanget vill jag passa på att lyfta fram samverkan mellan elevhälsans professioner och den pedagogiska personalen på våra skolor.

I dagarna redovisades utredningen om elevers möjligheter att nå kunskapskraven i slutbetänkandet Bättre möjligheter för elever att nå kunskapskraven (SOU 2021:11). Rapporten är på över 900 sidor och som tur är finns det en gedigen sammanfattning som lyfter fram de viktigaste slutsatserna på ett överskådligt sätt. En av de slutsater som lyfts fram handlar om att samverkan mellan lärare och elevhälsans fortfarande ses som otillräcklig på många skolor. Detta trots att det är drygt 20 år sedan rapporten Från dubbla spår till elevhälsa (SOU2000:19) kom och elevhälsa som begrepp infördes och definierades.

En av betänkandets andra slutsatser, som hänger ihop med samverkan, handlar om att skolors arbetssätt och rutiner inte gynnar den viktiga samverkan mellan elevhälsans professioner och övrig personal.

För att kunna samverka behöver det finnas regelbunden möjlighet att ses. MEN det räcker inte. De mötesforum där vi ses behöver också ha en tydlig struktur som främjar den riktning som vi satt för vårt arbete. En struktur som gynnar lärande, reflektion, fokus på det som fungerar och alla andra delar i det som vi vet leder till en likvärdig skola. En samverkan som möjliggör för lärare att bedriva god undervisning och anpassa lärmiljöer till elevernas olika behov. Eftersom det fortfarande är det som är det mest effektiva sättet att få så många elever som möjligt att nå kunskapskraven.

Är du intresserad av hur sådana mötesforum för samverkan kan se ut kan du läsa mer om vår modell EHM här.

• 

En samsyn kring att hälsa och lärande går hand i hand och kring de faktorer som påverkar hälsa, utveckling och trygghet.

Vi vet idag att hälsa och lärande går hand i hand. Om våra elever mår bra är det mycket lättare för dem att lära sig saker och samtidigt påverkar möjligheten att få lära sig saker välmåendet på ett positivt sätt.

Vi vet också att hälsa och lärande gynnas av samma generella faktorer. Det handlar, som alltid, om Aaron Antonovskys begrepp KASAM – en känsla av sammanhang. Att få uppleva att vi är en del av något större och att det vi ska ägna oss åt är hanterbart, meningsfullt och begripligt. Det handlar också om relationer och bemötande som grund för trygghet, lärande och hälsa.

Ju djupare grundad vår samsyn kring dessa faktorer är desto mer har vi att luta oss mot när vi i våra professioner ibland måste agera på egen hand eller när det kanske behöver gå lite fort. Vi behöver alltså ha pratat om det här i förväg, som en del av vårt förebyggande och främjande arbete.

• 

Samsyn kring dessa viktiga områden gör det också lättare för oss när det handlar om att kunna välja bort det vi inte ska ägna oss åt. Att som skola fundera över vad vi inte ska använda tiden till, vilka projekt vi inte ska hoppa på eller vilka vägar vi inte ska ge oss in på är nog så viktigt som att komma överens om vart vi ska. Vi behöver ha en riktning, en kompass, ett varför. Det kommer jag att resonera mer om i ett senare inlägg.

/ Maria

Tips, tid och eftertanke.

Jag blev inbjuden av Jassim Ahmadi från Skolexperterna för att samtala om hur vi kan skapa en mer likvärdig skola. Inför samtalet bad han mig formulera mina tankar som 10 tips. Kanske har du redan tagit del av de två första tipsen i mitt förra blogginlägg. Vill du hellre lyssna på vårt samtal kan du ta del av det här.

I det här inlägget kan du hitta ytterligare tre tips som alla, på olika sätt, handlar om det här med tid.

Ett fokus på lärande istället för görande, utifrån tankar om lärande som grund för förändring.

Av tradition har det funnits ett stort fokus på görande i skolan. Det handlar om allt från hur många sidor i en bok som ska läsas eller tal som ska göras i matteboken, till det praktiska görande som av tradition varit fokus för elevhälsoteam och deras arbete. Det vi gör blir vårt fokus istället för det vi lär. Vi vet också att vårt hur, våra planerade insatser – vårt görande – bara kan utgå ifrån det vi vet och förstår i stunden.

OM vi vill förändra vårt arbete och utveckla vår verksamhet mot en mer likvärdig skola – vilket faktiskt är vårt uppdrag – måste vi byta fokus och istället alltmer ägna oss åt ett gemensamt och ständigt pågående lärande. Vi måste utmana våra tankar, byta perspektiv, försöka förstå och hela tiden fortsätta lära. För när våra tankar förändras, när vi se saker på ett annat sätt och lär oss något nytt kan också vårt agerande förändras. Vi kan då göra något annat än det vi tidigare gjort och med det uppnå resultat som vi kanske tidigare inte lyckats med.

Ibland får vi för oss att allt måste gå så snabbt. Att vi måste ha svar på alla frågor direkt och lösningar på lager i stunden. När vi går i den fällan kommer de insatser vi planerar att bygga på den kunskap vi har och kan komma åt under tidspress. Som tur är arbetar vi inte på en akutmottagning och kan de allra flesta gånger unna oss att tänka efter tillsammans. Genom att lära tillsammans öppnar sig fler handlingsmöjligheter och med det ökar chansen att träffa rätt med våra insatser.

Organisatoriska vägbulor som systematiskt påminner oss om att sakta ner, se oss omkring och försäkra oss om att vi är på rätt väg.

Ja, när vi vet att vi har processer i vår organisation som tar tid måste vi också se till att det finns utrymme i vår organisation för det. Lärande är ett exempel på sådant som vi behöver freda tid för, men organisationen behöver också ge utrymme för analys och beslutsfattande. I de sammanhangen brukar jag använda mig av metaforen vägbulor. Vägbulor finns ju i sitt naturliga sammanhang för att påminna oss om att sakta ner, se oss omkring och upptäcka det som vi kanske inte ser om vi bara kör på i en högre hastighet.

I en organisation har vägbulorna samma syfte. De är forum med syfte att få oss att sakta ner, lyfta blicken och ser oss omkring. I den lärande organisation som jag tror på, och som jag tillsammans med Anna Bengtsson beskrivit i boken Design för skolorganisation, finns till exempel något som vi kallar stoppdagar. Stoppdag är ett forum, som återkommer var sjätte vecka, där vi tillsammans stannar upp och reflekterar över var vi befinner oss. Det ger oss möjlighet att med jämna mellanrum, även under terminen, följa upp det vi åstadkommit och planera för fortsatt arbete. När vi tar oss tid att jämföra vårt nuläge med vårt önskade läge får vi syn på om vi är på rätt väg. Om vi tar oss den tiden var sjätte vecka, istället för en gång per termin eller läsår, hinner får vi syn på både det som fungerar och det som blir svårt i ett tidigt skede. Det ger oss större möjlighet att justera riktningen innan vi tappat kursen helt.

Ett tempo som tillåter oss att fatta kloka beslut med fokus på det förebyggande och främjande arbetet.

Förutom att vi behöver stanna upp eller sakta ner ibland tror jag att det här med tempot i vår verksamhet är något vi behöver vara uppmärksamma på. Petter Iwarsson, psykoterapeut och socialpedagog, brukar jämföra hastighetsbegränsningar utanför skolor med den hastighet som kan uppmätas inuti skolor. Det är verkligen en slående jämförelse.

Anledningen till hastighetsbegränsningarna utanför skolor handlar dels om det vi vet om vad som behövs för att kunna fatta kloka beslut. För att kunna fatta kloka beslut behövs så klart kompetens inom området, men också tid för eftertanke. Vi behöver se och uppfatta situationen, göra en analys av det vi ser för att utifrån det kunna fatta kloka beslut. Ska vi bromsa? Väja åt höger eller vänster? Tuta? 

En annan anledning till att vi ska hålla ett lägre tempo utanför skolor handlar om att det är en oförutsägbar miljö. Det kan dyka upp saker – bollar, barn eller stressade vuxna – som vi inte hade räknat med. Och precis så är det ju även inne i skolor. I skolans komplexa vardag sker hela tiden det oväntade. Alltså måste vi tillsammans hålla ett tillräckligt lågt tempo för att hinna fatta kloka beslut.

När vi sänker tempot så att vi faktiskt hinner tänka efter före får vi också större möjligheter att se till att vårt arbete är FRÄMST förebyggande och främjande. I nästa blogginlägg kommer du att hitta två tips som handlar om samverkan och samsyn mellan elevhälsans professioner och den pedagogiska personalen. I det är fokus på det förebyggande och främjande en grundpelare.

/ Maria

Tips för en likvärdig skola. Vill du ha dem?

---

Jag blev inbjuden av Jassim Ahmadi från Skolexperterna för att samtala om hur vi kan skapa en mer likvärdig skola. Inför samtalet bad han mig formulera mina tankar som 10 tips. Det där med tips kan ju vara lite vanskligt, som ni vet. De kan landa fel, komma vid fel tillfälle, kännas pretentiösa eller alltför självklara. De kan upplevas krävande, glättiga, verklighetsfrånvända eller alltför teoretiska. Det är alldeles för lätt att avfärda tips med tanken ”de är ingenting för mig”. Av den anledningen kändes det kul och spännande att få möta Jassim i ett samtal kring de där tipsen. Att i all enkelhet få förklara mina tankar bakom formuleringarna, bredda bilden något och tänka vidare tillsammans. Det blev ett energigivande samtal som du kan ta del av här om du vill.

Mina tips och tankar finns också formulerade i ett antal blogginlägg om du hellre vill läsa. Är du intresserad av att läsa ännu mer om förutsättningar för en likvärdig skola vill jag tipsa om boken Design för skolorganisation som jag skrivit tillsamman med Anna Bengtsson. I det här inlägget kommer de två första tipsen. Och som det heter i Mellotider – Nu kör vi!

En undervisning och en lärmiljö som på riktigt utgår från elevernas behov.

Grunden för en likvärdig skola handlar ju om våra möjligheter att ge eleverna det de behöver på ett sätt som gör att de kan tillgodogöra sig innehållet i den undervisning som bedrivs. Den undervisning eleverna möter behöver alltså utgå ifrån deras behov och förutsättningar. Jag förstår att det kan låta självklart och jag är medveten om att de allra flesta av oss är överens om det. Ändå blir det inte alltid så. Ibland krockar elevers behov och förutsättningar med de andra krav vi upplever att undervisningen ska möta. Ibland ser vi såklart också begränsningar i de resurser vi har att tillgå.

Men ett annat dilemma kan vara att vi helt enkelt inte vet tillräckligt mycket om elevernas behov för att kunna planera undervisning och lärmiljöer utifrån dem. Vi behöver alltså ha förutsättningar för att ta reda på hur elevernas behov ser ut. Det här är ett gemensamt ansvar för skolan som organisation – att det finns utrymme och kompetens att synliggöra behoven men också att vi tillsammans skaffar oss verktyg för att kunna möta de behov vi fått syn på.

En organisation som ger möjlighet för lärare att hinna stanna upp och reflektera, inte minst kring det som fungerar bra.

Det andra tipset handlar egentligen om tre saker. Dels handlar det om att faktiskt få tid, eller ta sig tid, att stanna upp. Att det finns utrymme för det i vardagen. Sedan handlar det också om vikten av att fundera över vad den frigjorda tiden används till. Det finns många exempel på när tid för reflektion prioriterats bort till förmån för annat, mer praktiskt, arbete. Det kan kännas skönt i stunden att beta av ”att-göra-listan” men det har tyvärr liten bäring på lång sikt. Självklart måste det finnas stunder då den där listan bockas av men att välja bort reflektionstid är, som jag ser det, att bita sig själv i svansen. Jag vet att det är lättare sagt än gjort. Sist men inte minst handlar det om innehållet – att se till att inte bara reflektera kring det som kört ihop sig eller inte fungerat utan framförallt reflektera över varför saker fungerar. Vad var det som gjorde att vi lyckades? Hur kan vi göra det igen?

Att ta sig tid att reflektera över det som fungerar, att alltså ha ett salutogent fokus, innebär möjlighet att få syn på det vi vill göra mer av. En annan fördel med att påminna sig om det som fungerat bra är att det ger energi i fortsatt arbete. Och DET kan vi behöva.

Ja, det här med tid och hur vi använder den är ett ständigt återkommande samtalsämne, inte bara i skolans värld. Nästa blogginlägg kommer att handla om just det – hur vi använder vår tid och vilka effekter det kan få. Hoppas att du vill ta del av det!

---

/ Maria

Vikten av specialpedagogens kompetens – ur en rektors perspektiv.

Under mina år som rektor har jag haft förmånen att arbeta tillsammans med flera kompetenta specialpedagoger. I de organisationer jag haft uppdraget att leda och fått designa tillsammans med dessa personer har samarbetet mellan rektor och specialpedagog alltid varit en grundbult. Varför då?

Jo. Jag är övertygad om att vi behöver varandra för att lyckas, att vi gör varandra bra och att det är tillsammans vi har möjlighet att möta de behov våra elever har rätt att få tillgodosedda. På en skola finns stora möjligheter till det tillsammansarbetet. De många olika kompetenser och den tvärprofessionella sammansättning av roller som en sådan verksamhet innebär gynnar verkligen samverkan. För rektors del handlar det om att samarbeta och samverka med alla de professioner som finns i den egna organisationen men också med de som finns utanför. Det blir många relationer och ibland också vitt skilda intressen.

Tillsammans

Genom samverkan med just specialpedagog får jag som rektor ett kompetent bollplank i de frågor som handlar om skolutveckling och organisation. I den specialpedagogiska kompetensen ligger alltid frågan om elevers (och även lärares) hälsa, lärande och utveckling närmast tillhands. Den specialpedagogiska kompetensen blir en påminnelse om och garant för att skolans organisation genomsyras av det relationella perspektivet och bibehåller fokus på det som fungerar. Specialpedagogen bidrar till ledarskapet med kunskaper om inkludering vilket gör att arbetet för en tillgänglig skola hålls levande.

Att komplettera rektors ledarskap med den specialpedagogiska processkompetensen ger stora möjligheter att designa en organisation med ett innehåll som gynnar både elevers och lärares lärande. När den specialpedagogiska kompetensen får utgöra en grund för de organisatoriska beslut som rektor fattar är chansen större att vi kan skapa just den skola för varje elev som är vårt uppdrag.

Just vikten av att fatta kloka beslut är central i skolans verksamhet. För att kunna och hinna fatta kloka beslut måste organisationen möjliggöra tid för eftertanke och analys. Många delar i den specialpedagogiska kompetensen  handlar just om att analysera och förstå samband. Det handlar om att själv vara den som ser och tar sig tid att förstå, men också om att skapa förutsättningar för och leda andras reflektioner.

När specialpedagogen i sin roll har uppdraget att syna de organisatoriska förutsättningarna och tillsammans med mig som rektor designa, och kontinuerligt skruva på, organisationen utifrån de analyser som gjorts blir det en framgångsfaktor för alla berörda. Det innebär bland annat att den gemensamma tid som finns på skolan hela tiden kan organiseras och tydliggöras på det sätt som har mest effekt utifrån det aktuella läget och på elevers hälsa, lärande och utveckling.

Tydlighet

Då rektor och specialpedagog tillsammans håller i trådarna för det långsiktiga arbetet med att samordna och leda skolans kvalitets- och utvecklingsarbete skapas förutsättningar att nå längre.  Till exempel kan innehållet i det kollegiala lärandet på ett tydligt sätt anpassas efter de behov hos eleverna som synliggjorts och som undervisningen behöver ta hänsyn till.

Genom att använda den specialpedagogiska kompetensen för att synliggöra varje del i organisationen, men också den helhet som de flesta kanske inte har möjlighet att överblicka får jag som rektor användbar input. På så sätt kan specialpedagogen bidra till att organisationens alla delar utformas och sätts samman för att gynna helheten. Samtidigt blir det också möjligt att göra förändringar på övergripande nivå för att främja det arbete som behöver pågå i varje enskild del av organisationen.

Så som rektors ansvar beskrivs i våra styrdokument är rollen visserligen unik men mycket av det rektor ansvarar för kan, och bör också, delas med andra.

Att dela sitt ledarskap med andra är för mig en tillitsfull handling. Det bygger på att det finns ett ömsesidigt förtroende och en öppenhet mellan berörda. En gemensam övertygelse om den riktning vi ska ha och en samsyn kring hur vi på bästa rör oss ditåt. 

Att dela sitt ledarskap med andra kräver mod. För att våga lägga sitt mandat och andras förtroende i händerna på en annan person behövs tillit till varandras kompetens, men också till det gemensamma förhållningssätt på vilket ledarskapet bygger.

Att dela sitt ledarskap med andra är inget som görs i en handvändning. Det krävs tid tillsammans och ett gemensamt engagemang för att få det att fungera.

Jag är otroligt tacksam över att jag som rektor har och har haft förmånen att arbeta tillsammans med dessa kompetenta specialpedagoger. Jag tror att ni förstår varför jag anser att samarbetet mellan rektor och specialpedagog alltid bör vara en grundbult. Eller hur?

Tillit

/ Maria

EHM – Elevhälsomötet: Karta och kompass från åtgärdande till förebyggande arbete

Bättre sent än aldrig brukar det ju heta. Här kommer det utlovade fjärde inlägget i raden av inlägg om EHM som vi; Anna, Ida och Maria skriver tillsammans.  De första inläggen hittar du här… 

1. EHM – Elevhälsomötet: Att både tänka och göra nytt
2. EHM – Elevhälsomötet: Vad, hur och varför?
3. EHM – Elevhälsomötet: Vi kallar det modell

Vi har precis tagit del av den alldeles färska uppsatsen EHM – ElevHälsoMöte, karta och kompass från åtgärdande till förebyggande elevhälsoarbete. Det är en studie genomförd av Jeanette Holmquist och Theres Bossen inom ramen för det specialpedagogiska programmet vid Malmö Högskola. Som grundare av modellen är det spännande att se hur den för varje år sprider sig mer och mer i landet. EHM har funnits sedan 2013 men är ändå, precis som författarna till uppsatsen skriver, ett ungt fenomen. Det gör att det ännu inte finns omfattande forskning kring modellen. Ett antal skolor där arbete med EHM pågår har funnits med i den forskning som Eva Hjörne har bedrivit inom ramen för ett elevhälsoprojekt som pågick mellan åren 2016-2019 och som kortfattat beskrivs i Elevhälsoarbete under utveckling – en antologi (SPSM, 2018).   Anna Bengtsson genomförde också 2015 studien Elevhälsomötet som ett forum för samverkan och lärande – En fallstudie av elevhälsomötets organisation, innehåll och process vid en grundskola. Det känns väldigt roligt att EHM väckt ytterligare intresse utifrån ett mer forskningsinriktat perspektiv. 

Tillvägagångssätt och frågeställningar

Den aktuella studien har genom observationer, intervjuer och enkäter i ett av Sveriges län undersökt specialpedagogers erfarenhet av att arbeta med EHM och på vilket sätt den kan främja det förebyggande och salutogena perspektivet i skolan. Här är de tre frågeställningarna som legat till grund för undersökningen: 

• Vad innebär det att gå från åtgärdande till förebyggande arbete i skolan, med hjälp av EHM-modellen? 
• På vilket sätt speglar EHM-modellen skollagens åläggande om att samverka tvärprofessionellt för att främja goda lärmiljöer? 
• Varför har skolor valt EHM-modellen, i sitt utvecklingsarbete? 

Två observationer under pågående EHM, två intervjuer med tre specialpedagoger samt en kurator och enkätsvar från 26 respondenter vid 17 olika verksamheter (förskola, grundskola och särskola) ligger till grund för studiens resultat. Respondenterna i studien har erfarenhet av EHM sedan 2018 och 2019 och har fått kännedom om EHM genom artiklar, blogginlägg eller allra vanligast genom hörsägen – från kollega mun till mun. 

Varför arbetar skolor med EHM? 

Resultatet lyfter fram flera skäl till varför aktuella skolor valt att arbeta med EHM som modell. Det finns en strävan att närma sig ett mer önskat läge utifrån styrdokumentens riktlinjer om ett förebyggande och främjande arbete där det salutogena och relationella perspektivet vägleder och där det sker ett lärande med fokus på gruppnivå. Resultatet visar på en målbild som kan beskrivas så här: 

Visionen som utgör ledstjärna består av flera delar som alla rimmar med det uppdrag skolan enligt skollagen och andra styrande och vägledande dokument har. EHM avses användas som ett verktyg för kvalitetssäkring men inte minst kvalitetsutveckling (Skolverket).

Det är intressant att det redan i uppfattningen om vad elevhälsoarbete genom EHM innebär lyfts fram tankar om gemensamt, organisatoriskt och kollegialt lärande. Det visar på att det skett en förändring över tid i jämförelse med tidigare forskning om elevhälsoarbete. När Ingrid Hylander tidigare undersökt elevhälsoteamets förståelse av syftet med traditionella EHT-möten har det varit informationsutbyte och fördelning av ansvar som dominerat (Hylander, 2011).

Denna skillnad signalerar en ökad medvetenhet om att elevhälsoarbete inte enbart innebär ett görande utan också ett lärande. För oss är det just vad tvärprofessionell samverkan handlar om – att ta vara på varandras kompetenser för att samverkan ska ge mer än om var och en arbetar för sig. 

Vinster med EHM

I uppsatsens resultatdel redovisas upplevda positiva effekter av EHM. Utifrån de inledande frågeställningarna handlar det om att få syn på EHM som ett verktyg för att gå från ett åtgärdande till ett mer förebyggande arbete i skolan samt att få till tvärprofessionell samverkan för att främja goda lärmiljöer.  Respondenterna menar att EHM bidrar till följande: 

Vi menar att svaren indikerar att EHM fungerar som det visionära verktyg respondenterna efterfrågade när det gäller kvalitetsutveckling av skolornas verksamhet. 

Utmaningar med EHM 

Personerna bakom undersökningen, Holmquist & Bossen, har också tagit reda på vilka utmaningar respondenterna ser kring arbetet med EHM. Bland dessa finns följande: 

Resultatet visar att det som kan bli en vinst också kan vara en utmaning.  Det önskade läget är inte självklart att få till stånd även om man arbetar med EHM. Vår reflektion är att förändringen inte sker av sig självt. Hur EHM fungerar beror på flera faktorer och som också blir synliga i utmaningarna som nämns. 

Implementering och samsyn

När det gäller implementering så visar resultatet på att det uppstår hinder när kunskapen och förståelsen för EHM inte finns hos alla inblandade. Vår egen erfarenhet är att detta är avgörande för hur EHM kommer att fungera. EHM är en modell som utgår från ett nytt sätt att tänka om elevhälsoarbete. Det handlar bland annat om att utgå från ett synsätt där elevhälsoarbete är ett gemensamt ansvar.  Det innebär också att avsätta tid och plats för tvärprofessionellt lärande – inte bara ett görande där elevhälsoteamet tar vid när lärare inte längre har redskap. Detta förändrade synsätt kan inte underskattas. Det kan ses som den kanske största utmaningen – och något som tar tid. Utan denna förståelse riskerar de positiva effekterna av EHM att utebli.  

Organisation, ledarskap och arbetsmiljö 

Resultatet visar också på att EHM påverkas av frågor på organisationsnivå och kring ledarskap.  Det handlar om struktur och om hur tid används. Vad elevhälsan ska ägna sin tid åt och hur mötesplatser och tid för möten kan rymmas i organisationen. Ytterligare en sak som lyfts fram är att det är svårt att tydliggöra beslut som fattas, hur frågor ska följas upp och vem som ska göra vad. Resultatet stämmer med våra egna erfarenheter – EHM påverkas av hur övriga organisationen ser ut. Det blir viktigt att se över frågor som: Vilka rutiner finns? Vilka övriga mötesforum finns och behövs? Hur ser ansvarsfördelningen ut? När EHM startade var det för att ersätta och förnya det arbete som tidigare skedde på EHT. EHM kan inte ersätta allt annat arbete på en skola utan måste ses som ett komplement – alltså ett av de forum vi behöver för att kunna stödja elevers hälsa, lärande och utveckling. 

EHM som modell

I uppsatsen lyfts själva mötesstrukturen EHM fram som en utmaning samtidigt som den beskrivs som en förutsättning. Några svar visar på att det är mötesstrukturen som ger kontinuitet, uppföljning, analys och reflektion som verktyg och att den är användbar även i andra sammanhang. Andra svar tyder på att mötesstrukturen upplevs som krånglig. Vi har själva arbetat med många skolor som startar upp med EHM. Den viktigaste lärdomen är att det behöver finnas en förståelse för mötets delar, faser och roller för att de ska upplevs som funktionella och meningsfulla.  Utan en förståelse för varför reflektion, val av fördjupningsfråga samt analys ingår under EHM kan de delarna te sig överflödiga. En annan lärdom är att se arbetet med EHM som ett ständigt pågående lärande där arbetet behöver följas upp för att kunna utvecklas. Vad går bra? Vad är svårt? Vad behöver vi utveckla eller lära mer om?

Avslutande ord

Gång efter annan – utifrån våra egna praktiska erfarenheter och kontakt med andra skolor och nu genom aktuell uppsats resultat får vi bekräftat att EHM är en modell att räkna med i skolors elevhälsoarbete. En modell  som fungerar för att få till det som är tänkt – det vill säga ett mer förebyggande och främjande arbete, organisatoriskt och tvärprofessionellt lärande, salutogent, relationellt perspektiv med fokus på att utveckla skolans lärmiljöer. 

Precis som uppsatsens resultat synliggör uppstår utmaningar i arbetet med EHM, likt allt annat utvecklingsarbete. Antingen kan man avfärda EHM och ge upp och säga att det är en modell som inte fungerar. Eller så kan man ta sig an utmaningarna och se till att jobba med de bitar som behöver falla på plats. 

Tack Jeanette Holmquist och Theres Bossen för en intressant och givande studie! 

Om du är intresserad av att veta mer om hur skolor upplever arbetet med EHM. Håll utkik efter nästa inlägg som kommer snart…

Anna Bengtsson, Ida Necovski & Maria Kempe Olsson

Du når oss på…

ehmkompetens@gmail.com

Arbetar du/ni med EHM?

EHM startade på Bergsjöskolan i Göteborg 2013. Sedan dess har modellen spridit sig runt om i Sverige. Vi som var med och startade modellen har haft kontakt med olika skolor och kommuner. Modellen lever också sitt eget liv och vi vet att långt fler verksamheter än de vi känner till är igång med EHM.

Vi är nyfikna på hur spridningen ser ut – både geografiskt men också vilka verksamheter som anammat modellen. För att ta reda på det här har vi skapat ett formulär med några frågor att besvara. Om verksamheten där du arbetar använder EHM skulle vi vara väldigt tacksamma för om du/ni vill ta er tid att besvara dessa frågor oavsett om vi har haft kontakt innan eller inte.

Till frågorna om EHM

På förhand säger vi – t a c k – för din/er medverkan!

/ Maria Kempe Olsson, Anna Bengtsson & Ida Necovski

Revolutionstid?

På vår skola har vi en tydlig ambition att bygga en lärande organisation – en organisation med utrymme både för det som handlar om rutiner och vardagligt praktiskt arbete men också för det som innebär mer långsiktigt utvecklingsarbete och professionellt lärande. 

Vårt varför handlar om tankar kring lärande som grund för förändring och vi är övertygade om att för att kunna förändra och utveckla vår verksamhet och det praktiska görandet måste vi först förändra hur vi tänker om det vi ställs inför. Våra tankar måste möta andras och utmanas för att utvecklas. När det händer sker lärande och lärandet skapar i sin tur helt andra handlingsmöjligheter i vår komplexa vardag.

I vår organisation finns en tydlig struktur som till exempel innebär att lärarna var sjätte vecka stannar upp för att reflektera enskilt eller tillsammans med varandra. Vi vet nämligen att lärande måste få ta tid. Vi måste hinna stanna upp och tänka efter för att kunna fatta kloka beslut i den komplexa vardag där vi har vårt uppdrag. Vi måste hinna bolla våra tankar med varandra för att lära oss tillsammans och bli ett klokare och mer erfaret kollegium. Vi måste helt enkelt ta oss tid att fundera över det vi gör för att orka fortsätta med sånt som leder oss i rätt riktning och kanske ibland sluta med sånt som inte gör det. 

Var sjätte vecka, på onsdagar, är det alltså dags för reflektionstid i vår organisation. Förra onsdagen var det dags igen. Några dagar innan fick jag ett mejl från en av lärarna på skolan ”Hej, nästa vecka är det ju revolutionstid…” stod det. Jag fick läsa två gånger. Revolutionstid. Underbart!

Den enkla men lite tråkiga förklaringen är såklart autocorrect, men tänk om det inte varit så? Tänk om vi var sjätte vecka avsatte tid för revolution i skolan? Mejlet satte igång tankar hos mig om vad som i så fall skulle kunna hända. 

Tänk om vi skulle starta en revolution i betydelsen nydaning, omvälvning eller genomgripande förändring? En revolution i betydelsen ”med brett folkligt stöd” – alltså en genomgripande förändring med stöd hos oss som står för vardagsarbetet i skolan. En nydaning som tar sin utgångspunkt i verkligheten. En omvälvning som inte handlar om vilken plikt vi ska införa, vilka förbud vi ska ha eller vilka omdömen vi ska formulera.

En revolution som istället tar sin utgångspunkt i de viktiga formuleringar som redan finns i vår läroplan och som handlar om alla människors unika egenart, lust att lära och förutsättningar att lyckas. Som har fokus på relationen mellan oss människor oavsett om vi är barn eller vuxna men som tydligt betonar att ansvar vilar tyngst på oss vuxna. 

En revolution som har fokus på lärande och hur det går till. Som lyfter fram det vi vet om hur vi bäst skapar gynnsamma förutsättningar för personlig utveckling och välmående. Där dialogen är professionell och samtalen handlar om rätt saker. Där ledningen är målmedveten och kollektiv och där möjligheten att ta ansvar ger lust att påverka. Och där varje individ, liten som stor, känner sig välkommen, värdefull och viktig!

På vår skola har vi en tydlig ambition att bygga en lärande organisation – en organisation med utrymme för reflektion men kanske också för revolution när det behövs. För några dagar sedan fick jag ett mejl från en av lärarna på skolan ”Hej, nästa vecka är det ju revolutionstid…” stod det.

”Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter” (Lgr11)

EHM – Elevhälsomötet: Vi kallar det modell

Det här är det tredje inlägget av fyra som fokuserar på EHM – elevhälsomötet som en främjande, förebyggande och lärande modell. Det första hittar du här och det andra här.

I det förra inlägget fokuserade vi på att EHM utgörs av ett ramverk eller en bärande konstruktion. Det är det här ramverket som gör EHM till den modell som det är tänkt att vara. En modell med syftet att åstadkomma ett förebyggande och hälsofrämjande arbete, att få till ett tvärprofessionellt lärande, samverkan mellan lärare och elevhälsans professioner utifrån ett salutogent och relationellt perspektiv med systemteoretiska tankegångar. Men vad menar vi egentligen med att det är en modell?

 

EHM som modell

Vi har valt att kalla EHM en modell även om vi är medvetna om att begreppet kan föra  tankarna till något som är alltför styrande och statiskt och kanske till och med mekaniskt.  Här finns en risk att man får för sig att modellen i sig och ensamt kan leda till förändring och utveckling. I ett sådant tänk finns också risken att hamna i den så kallade strukturfällan.

Du förändrar ingenting genom att rita om lådorna i ditt organisationsdiagram. Förändringen ligger på en mycket konkret nivå, inte uppe i abstraktionens ljusblå moln.              (Ahrenfeldt, 2001, s 67).

Citatet ger oss en fingervisning om att inte ha en övertro till strukturer.  För den sakens skull betyder det inte att strukturer eller modeller inte är användbara som ett stöd för att åstadkomma en förändring. Men det är viktigt att komma ihåg – modellen i sig ger inte färdiga lösningar på unika problem, däremot är den ett verktyg i arbetet för att utveckla skolans förmåga att analysera specifika situationer.

Synonymer till ordet modell är bland annat förebild, exempel, mall och tankeschema vilket kan hjälpa oss att förstå tanken bakom ordet modell kopplat till elevhälsomötet. EHM blir, genom att fungera som exempel, förebild, mall eller tankeschema, ett verktyg i arbetet för att göra och tänka mer förebyggande och främjande och att få till förändring.  

Som vi tidigare har belyst kämpar många skolor med att hitta vägar till det förebyggande och främjande arbetet. Om det hade räckt med kunnig, kompetent och välvilligt inställd personal hade skolors elevhälsoarbete med största sannolikhet redan varit mer främjande och förebyggande. Men goda intentioner är inte tillräckligt utan behovet av förändring kvarstår.

EHM skiljer sig markant från traditionellt elevhälsoarbete. EHM som modell handlar om att göra på ett annat och nytt sätt och utmanar tidigare tänk kring och former för elevhälsans arbetet. Att närma sig det förebyggande och främjande arbetet handlar därför inte bara om kompetens och god vilja eller om nya strukturer. Det handlar också om att vända på tanken och se på vad elevhälsoarbete innebär med andra glasögon. En modell kan vara precis det verktyg som behövs för att komma ifrån det åtgärdande arbetet och igång med ett arbete som mer handlar om att förebygga och främja där tanken om vad elevhälsoarbete innebär är uppdaterad.

 

EHM – ett dynamiskt verktyg

Utifrån teroin om Communities of Practice (Wenger, 2000) kan man se elevhälsomötet som ett socialt lärande system – det som ibland kallas praktikgemenskaper. Att åstadkomma lärande i dessa praktikgemenskaper kan vara en utmaning. Detta blir tydligt på elevhälsomötet där olika professioner, med olika yrkeskulturer, språk och perspektiv möts. Wengers teori synliggör hur just redskap och modeller kan stödja och underlätta lärande i dessa sammanhang.

För att EHM som modell ska kunna bli en språngbräda som just stödjer och underlättar samverkan och tvärprofessionellt lärande krävs så klart mer än att föra in och följa modellens struktur som en manual. EHM som modell är, trots de givna ingredienserna, allt annat än statiskt. EHM är ett dynamiskt mötesforum som genomförs av människor. Det är vad och hur människorna gör och tänker som konkret spelar roll.

Mötesstrukturen, rollerna och verktyg som Tratten stöttar både det vi gör och vad vi tänker under mötets gång. Men det underlättar också om de personer som deltar på EHM har en gemensam förståelse för vad mötet syftar till med utgångspunkt i de grundläggande tankegångarna bakom modellen. Dessa tankegångar kan du läsa mer om i de tidigare inläggen. Att ha tillgång till personer som har eller utvecklar kompetens att leda en process, ett lärande under själva mötet med förståelse för hur till exempel mötesdelarna, faserna och  rollerna kan bidra i det lärandet gör att EHM kan bli ett dynamiskt verktyg snarare än en statisk struktur.

 

Att göra till sitt eget

EHM beskrivs som en främjande, förebyggande och lärande modell och skulle på så sätt kunna vara det redskap som många skolor behöver för att ta sig bort ifrån ett arbete som i alltför stor utsträckning är åtgärdande.   Men kan man verkligen applicera EHM rakt av i en annan verksamhet och följa modellen till punkt och pricka? Behöver man inte göra modellen till sin egen?

Ja, det fina med EHM är att själva mötesstrukturen, rollerna och verktygen som ingår, går att föra över precis som de är till olika verksamheter. Modellen blir anpassad till respektive verksamhet eftersom innehållet på mötet utgår från aktuell kontext och varje skolas eget nuläge. Trots den dynamik och följsamhet som finns i modellen behöver naturligtvis ändå  varje verksamhet få upplevelsen av att själva äga modellen. Att man tagit den till sig och gjort den till sin egen, precis så som vi hör att många skolor arbetar och resonerar. Men vilka områden är det då som varje verksamhet behöver göra till sitt eget och anpassa? Här är några exempel:

• Hur EHM initieras och implementeras eftersom arbetet behöver utgå från aktuellt utgångsläge och de behov som finns i verksamheten.
• Att grunda och verkligen på djupet få en förståelse för “varför” EHM kan ses som en främjande, förebyggande och lärande modell.
• Hur förutsättningarna för EHM organiseras fram – Vilken tid ska användas? Vilka ska delta? Hur ska rollerna fördelas? Hur ofta ska mötena vara?
• Vilken plats EHM kan ha i organisationen som helhet och som en del i de övergripande rutinerna för elevhälsoarbete och att stödja elevers utveckling mot målen.
• Att “äga” kompetensen. EHM som modell är verktyget, men arbetet genomförs med mänsklig “hand”.

EHM innebär ju ett tillägg i skolans organisation. Samtidigt vet vi att det inte bara går att lägga till och lägga på mer och mer.  En viktig fråga blir därför också att fundera på om något annat kan och behöver tas bort för att EHM ska fungera och få effekt.

Konkreta redskap för att kunna arbeta främst förebyggande och främjande saknas på många håll. Men EHM – elevhälsomötet som modell är ett redskap i det här arbetet så varför uppfinna hjulet gång på gång?

Vi möter många skolor som provar EHM och vet att det inte är helt enkelt att komma igång och få till arbetet, även om det finns en samsyn och övertygelse om att det är här kan vara något bra. I arbetet med att utveckla elevhälsoarbetet dyker många frågeställningar upp. I nästa och sista inlägget i den här serien kommer vi att lyfta fram och resonera kring några av de vanligaste frågorna som brukar finnas. Om du inte vill missa nästkommande inlägg, se till att prenumerera på bloggen!

/ Anna Bengtsson, Ida Necovski & Maria Kempe Olsson

 

Referens

Ahrenfeldt, B. (2001). Förändring som tillstånd. Lund: Studentlitteratur.

Wenger, E. (2000). Communities of Practice and Social Learning Systems. Sage Publications, 7 (2), 225-246. doi: 10.1177/135050840072002

 

 

EHM – elevhälsomötet: vad, hur och varför?

Det här är det andra inlägget av fyra där vi fokuserar på EHM – elevhälsomötet, en främjande, förebyggande och lärande modell. I det första inlägget skrev vi om vad som utgör den vägledande kompassen för EHM – själva kärnan och svaret på ”varför”. Tvärprofessionellt lärande och samverkan mellan lärare och elevhälsans professioner utgör ett nav i modellen. Det salutogena och relationella perspektivet tillsammans med systemteoretiska tankegångar är viktiga utgångspunkter. För att de här tankarna ska kunna dels vägleda och dels utgöra kärnan i EHM är förståelse för modellens bärande konstruktion eller det vi kallar ramverket för mötet avgörande.

Ramverket

Hur ser då detta ramverk ut? Vad är det som gör EHM till just EHM? Följande sju rubriker får utgöra en sammanfattning av det:

En mötesstruktur som säkerställer mötets riktning

EHM har en medveten mötesstruktur (nuläge, reflektion, fördjupning, planering och avslutning) som bygger på tre faser (beskriva, analysera & förstå samt planera hur). Alla mötesdelar är viktiga för att EHM ska kunna få planerad effekt.

Det handlar dels om mötets start – i ett nuläge – som skapar helt nya förutsättningar för mötets innehåll och riktning. Denna start bjuder på möjligheten att fokusera på både det som fungerar och det som inte fungerar och allt från individ till lärmiljö

Mötesstrukturen bidrar till progression under mötets gång – att nya insikter och ett nytt sätt att tänka tar form vilket i sin tur påverkar vårt görande och handlande. Lärande kan beskrivas som att få till en förflyttning i tänkandet, vilket underlättas när mötets faser blir vägledande i arbetet och när reflektion och analys blir viktiga inbyggda komponenter. Utan lärandet finns risken att vi alltför fort tar oss till att planera hur, utan att först ha skapat en tillräckligt bred grund för beslutsfattande. Den här gedigna och nyanserade grunden gör att vi kan ta vara på och använda oss av det tvärprofessionella perspektivet.

Mötets delar och faser blir viktiga verktyg i det förebyggande och främjande arbetet och för att få till en förflyttning i önskad riktning.

Tydliga roller för innehåll, struktur & process

EHM bygger på att alla närvarande har tydliga roller: ordförande, sekreterare, reflekterande team och deltagare. Rollerna skapar inte bara trygghet utan fyller också flera andra funktioner.

En av dessa funktioner är att bidra till mötet genom att tillföra innehåll i alla mötesdelar – allt ifrån beskrivningar till reflektioner och idéer om hur arbetet ska fortsätta efter mötet, beroende på vilken roll varje profession har. På det här sättet kommer det tvärprofessionella perspektivet fram och kan bidra både till en gemensam helhetsförståelse men också till ett lärande under mötets gång.

Den andra funktionen är att bidra till struktur och det är framför allt ordförande som axlar det ansvaret. Det handlar om att leda mötet genom mötesdelarna och faserna och se till att alla roller kommer till tals och används.

Den tredje viktiga funktionen är att bidra till och stötta mötets process. Återigen är det ordförande som har ett viktigt ansvar för detta, men även sekreterare och det reflekterande teamet. Det handlar om att få till förändring och förflyttning under mötets gång, det vill säga från individuell till gemensam förståelse, från individ- till gruppnivå och fokus på lärmiljöer, från åtgärdande till förebyggande och främjande och så vidare.

Starta i nuläget

EHM startar alltid i ett nuläge och genom det blir EHM ett redskap för att hantera alla de komplexa frågor och dilemman som uppstår i vardagsarbetet på en skola – i aktuell verksamhet. Nuläget kan ses som ett verktyg för att ta temperaturen på verksamheten, att systematiskt synliggöra var den befinner sig. Vi vet att skolan är fylld av både utmaningar, problem och glädjeämnen. De frågeställningar som uppstår kan handla om enskilda elever eller grupper av elever, om undervisningen och skolans lärmiljöer eller organisation. När vi tar vår utgångspunkt i ett nuläge kan alla dessa delar beskrivas och därmed ges möjlighet att bearbetas & hanteras.

Regelbundet och kontinuerligt

EHM genomförs på regelbunden basis oavsett status i verksamheten. Det här är viktigt och något som skiljer EHM ifrån en del andra modeller för samverkan mellan lärare och elevhälsa. Ingen behöver ta initiativ till mötet eller delta på mötet först efter att problem eller behov har uppstått. EHM genomförs och sker ändå, som en grundstruktur i verksamhetens organisation. Genom att regelbundet genomföra EHM skapas strukturerade rutiner för arbetet med elevers utveckling, lärande och hälsa i samverkan mellan lärare och elevhälsans professioner. Resultatet blir ett lugn i organisationen och en tydlighet kring var och när arbetet sker, vem eller vilka som deltar samt varför. Regelbundenheten och kontinuiteten ökar möjligheten till det förebyggande och hälsofrämjande arbetet, något man lätt kan missa om samarbete mellan lärare och elevhälsans professioner sker endast när problem har uppstått.

Tvärprofessionellt och gemensamt lärande

EHM syftar till att åstadkomma ett tvärprofessionellt lärande och detta möjliggörs främst under mötesdelarna reflektion och fördjupning. Verktyget Tratten med en inbyggd analysfas bidrar till att det tvärprofessionella lärandet sätts i första rummet och blir möjligt. På det viset skiljer sig EHM från de möten som allt för fort hamnar i “hur” och snabba lösningar utan gemensamma och tvärprofessionella analyser. Möjligheten till reflektion och analys under mötets gång bidrar till att ett gemensamt lärande kan komma till stånd. Lärandet innebär ett skifte i både tanke och fokus. Det här betyder att mötet kan förflytta sig från nuläget, oavsett hur det sett ut, i en mer förebyggande och främjande riktning och med fokus på skolans lärmiljöer. En förskjutning från individuell till gemensam förståelse som är en grund för att nya insikter och handlingsalternativ.

Leder till förändring i vardagen

EHM leder vidare till ett konkret arbete eftersom EHM innehåller en mötesdel med syfte att få till en planering för görandet. Planeringen innehåller de insatser som förväntas bidra till förändring och utveckling i det fortsatta och praktiska arbetet som sker när mötet är slut. EHM är inte alltså inte ett pratmöte eller informationsmöte som inte leder någon vart utan ett verktyg för progression som ska resultera i förändringar i vardagspraktiken. Varje möte mynnar ut i en konkret planering för hur det fortsatta arbete ska genomföras. Planeringen utgår bland annat från fördjupningen. För att fånga upp alla de delar som blivit synliga och där det finns behov av fortsatt arbete behöver planeringen också utgå från både nuläge och reflektion.

Elevhälsa – för alla elever

EHM betyder att elevhälsans kompetens kommer alla elever till del i ett främjande och förebyggande arbete. EHM som rutin och forum med en tydlig mötesstruktur, roller och verktyg skapar förutsättningar att fokusera på det viktiga arbetet med att skapa tillgängliga lärmiljöer för alla elever. Det betyder att elevhälsans professioner och lärare ges möjlighet att arbeta tillsammans även kring det vi kallar ledning och stimulans. Elevhälsans arbete kopplas genom EHM därför inte enbart till arbetet med stödinsatser på individnivå – det som handlar om extra anpassningar och särskilt stöd.

Summering

Ovanstående – det vi kallar ramverk – är de delar som vi ser som avgörande för att EHM ska kunna bli ett kraftfullt verktyg i det förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbetet.

Till er som redan har provat EHM men ännu inte lyckats “få till” arbetet fullt ut så kan det vara värt att stämma av ert arbete mot detta ramverk. Att använda delarna som avstämningspunkter och underlag för diskussion för att sedan kunna skruva på och justera det arbete som redan pågår. Till er som ännu inte har provat men är nyfikna och sugna, kanske kan ni använda dessa tankar tillsammans med boken (som ni hittar här) för att planera hur ni praktiskt, organisatoriskt och innehållsligt kan gå vidare?

Vår förhoppning är att vi genom dessa två första inlägg lyckats tydliggöra att EHM har både en tydlig kärna, som en vägledande kompass, men också ett ramverk – som en bärande konstruktion som innebär att vissa saker behöver finnas “på plats” för att det ska kunna kallas EHM. Men vad innebär det här egentligen och varför kallar vi EHM en modell? Ja, det kommer nästa inlägg att handla om. Om du inte vill missa nästkommande inlägg, se till att prenumerera på bloggen!

/Anna Bengtsson, Ida Necovski & Maria Kempe Olsson

 

EHM – elevhälsomötet: Att både tänka och göra nytt

Tidigare i år publicerade vi, Anna, Ida och Maria, ett gemensamt blogginlägg där vi skrev om elevhälsans utvecklingsarbete utifrån forskarantologin Elevhälsoarbete under utveckling, utgiven av SPSM. Vi avslutade det inlägget med ett löfte om att under hösten publicera en serie gemensamma blogginlägg som skulle beskriva hur elevhälsoarbete kan bli till ett tillsammansarbete och ett skolgemensamt uppdrag i praktiken. Och nu är det dags.  I detta inlägg och i ytterligare tre inlägg tänker vi utveckla några tankegångar för att ge stöd till dig/er som är nyfikna på och intresserade av EHM eller till dig/er som vill utveckla ett redan pågående arbete. Förhoppningen är att inläggen ska kunna bidra i arbetet så att EHM kan nå sin fulla potential som en främjande, förebyggande och lärande modell i organisationen.

Att skolors elevhälsoarbete främst ska fokusera på det som främjar hälsa, utveckling och lärande är något som de flesta skolledare, personal inom elevhälsa och lärare känner till och skriver under på. Samtidigt vet vi att det är en stor utmaning att flytta fokus från det åtgärdande arbetet till ett mer förebyggande och främjande. I augusti i år släppte SKL rapporten Nuläge och utmaningar i elevhälsan 2018 som bekräftar att det här är en verkligt svår uppgift för skolor.

Att hitta vägar för att möjliggöra det förebyggande och främjande arbetet i praktiken är därför något som många skolor arbetar flitigt med. Vår bok EHM – elevhälsomötet –  en främjande, förebyggande och lärande modell har nu funnits ute på marknaden en tid.  Vi märker tydligt att behovet och önskan att lyckas med att förändra och förflytta fokus i elevhälsoarbetet med stöd i EHM har varit och är stort. Arbetet med EHM – elevhälsomöten sprider sig alltså runt om i landet men frågan är vad som är kärnan bakom och i dessa elevhälsomöten? Hur kan EHM bidra till att elevhälsoarbetet blir ett tillsammansarbete på den pedagogiska arenan där gapet mellan lärare och elevhälsans professioner minskas. Och hur hänger EHM ihop med framgångsrika strategier för förebyggande och hälsofrämjande arbete?

Faktorer som bidrar till framgång

Att släppa taget om det åtgärdande arbetet till förmån för ett mer förebyggande och främjande handlar om att tänka i andra banor än tidigare när det gäller vad elevhälsoarbete egentligen innebär och handlar om. Med andra ord handlar det om att få till en synvända som kan rucka på och ställa det vi tidigare har tänkt och gjort på ända. En förändring som inte bara behöver ske på ett abstrakt plan utan även konkret, vilket innebär att det är handlandet som måste förändras  för att att åstadkomma ett nytt resultat.

I SPSM skrift Elevhälsoarbete under utveckling, som vi nämnde inledningsvis, presenteras forskning som har betydelse för ett nytt förändrat elevhälsoarbete. Det handlar om hur pedagogik och specialpedagogik, tvärprofessionella kompetenser, rektors roll och organisationsstrukturer kan påverka riktning och fokus för skolans elevhälsoarbete.

I antologin lyfts ett antal strategier fram. Strategier som kännetecknar arbetet på skolor som lyckats med att få till ett förebyggande och främjande fokus i sitt elevhälsoarbete. Dessa framgångsstrategier handlar om att:

1. lärare och pedagoger, även fritidspedagoger, medverkar vid  elevhälsoteamsmötena.
2. allas röster är viktiga, det vill säga, varje deltagare uttalar sig utifrån sin expertroll och  kompetens.
3. teamets deltagare har fokus på det positiva, på möjligheter istället för på det negativa, på hinder.
4. det finns en samsyn och samverkan mellan pedagoger och elevhälsopersonal.
5. det åtgärdande arbetet fokuserar på pedagogernas ansvar och strategier istället för på elevens tillkortakommanden.
6. skolan och EHT använder hela skoldagen i ett förebyggande och hälsofrämjande arbete, det vill säga, rasterna och fritids ses också som viktiga arenor.
7. i sista hand diskuteras den enskilde eleven (s.25).

För att lyckas med att genomföra ett elevhälsoarbete utifrån de här strategierna kan skolor alltså behöva både tänka och göra annorlunda än tidigare. Det handlar t ex om att involvera den pedagogiska personalen på möten tillsammans med elevhälsan. Något som nu börjar bli vanligare och vanligare, men som tidigare inte varit särskilt vanligt förekommande. Att rikta ett större fokus mot kontext och lärmiljö utifrån ett relationellt perspektiv är ytterligare ett exempel på en sådan förändring i både tänkande och görande som vi behöver få till.

För att elevhälsoarbete i första hand ska kunna handla om främjande och förebyggande arbete kan därför vårt traditionella sätt att se på arbetet behöva förändras. Det handlar om vem som gör vad, vart vi riktar vårt fokus, hur det ska gå till, när det ska ske, vem det involverar och så vidare. Att förändra är lättare sagt än gjort. Därför behöver vi se det som en långsiktigt process – och en process som kan underlättas med hjälp av verktyg. Det är här EHM kommer in.

Vägledande kompass

EHM utvecklades i syfte att få till ett förebyggande och främjande arbete som kunde påverka och ge resultat i det pedagogiska vardagsarbetet . Ord som samverkan, lärare & elevhälsa, tillsammans, lärande och tvärprofessionellt utgör ledord. Dessa begrepp tillsammans med det salutogena och relationella perspektivet, systemteori och teorier om lärande som grund för förändring kan sägas vara basen, syftet och själva kärnan i EHM. Denna kärna pekar på att elevhälsoarbete är något annat än enbart elevhälsans ansvar och att tidigare traditioner av ett individuellt bristfokus inte är aktuellt. Nyckelorden signalerar också att elevhälsoarbete handlar om lärprocesser utifrån olika perspektiv snarare än att enbart handla om att fatta snabba beslut om “hur”.

EHM utmanar därför tidigare tänk kring och former för elevhälsans arbete genom att bland annat skilja sig från ett traditionellt elevhälsoarbete där EHT-mötet ofta spelat en central roll. Vi vill betona att EHM handlar om att börja se på elevhälsoarbete med andra glasögon. För att den positiva effekten med EHM ska bli så stor som möjligt handlar det många gånger om att våga ta klivet och släppa taget om en del gammalt – både tänkande och praktiskt görande.

Ramverket

Den här kärnan fungerade som en vägledande kompass när vi organiserade fram ett nytt sätt att arbeta med elevhälsa och som resulterade i EHM. Modellen kan ses både som en rutin och ett verktyg men också som ett forum för det gemensamma arbetet med elevhälsofrågor. För att få till “kärnan” i praktiken, så att de vackra orden inte stannar vid retorik, är EHM uppbyggt på ett specifikt sätt som vi väljer att kalla ramverk. De viktiga delarna i denna bärande konstruktion är att EHM

• har en tydlig mötesstruktur som säkerställer mötets riktning
• bygger på att alla närvarande har tydliga roller
• startar i ett nuläge
• genomförs på regelbunden basis
• syftar till att åstadkomma ett tvärprofessionellt och gemensamt lärande
• leder vidare
• betyder att elevhälsans kompetens kommer alla elever till del

De här delarna kan sägas vara de som bär modellen, som ger den kraft och som får EHM att fungera så som det är tänkt.

I nästa inlägg fördjupar vi oss i respektive del i ramverket ovan för att förtydliga innebörden. Om du inte vill missa nästkommande inlägg, se till att prenumerera på bloggen!

Om du är nyfiken på grunderna i EHM rekommenderar vi boken som du hittar här.

/Anna Bengtsson, Ida Necovski & Maria Kempe Olsson